Realism.

Morgonsolen letar sej mödosammt uppåt längs stockholmshimmelen. Jag har ganska nyligen klivit ur min puppa, ut i min lilla verklighet. Kanske tänker jag lite på pole-dancing och matte diskret. Mina ögon är mjuka, och hela kroppen känns allmänt ödmjuk, jag önskar att denhär kännslan bara kunde stanna för alltid. Det hade varit fenomenalt!