Samlade tankar från när jag nådde min ålders höst

Vi är inte riktigt lika små längre.

Och jag lever här, omringad av det ni kallar för sjyssta killar trotts allt. Lever relativt omoget godtrogen i en vacker värld som till största del är det jag projecerat på den. Vill ha mer av enskilda sinnesstämningar. Men även mera flera fartfyllda fläkter jag jag kan välja mej till eller ifrån beroende på humör. Jag är den som försöker övertyga dej om att alla världens konflikter och alla känslor av dödtid skulle gå att lösa om alla bara bytte telefonnummer med varandra och vågade ringa.

Delar med mej av tankar ideer och delade meningar. Saknar alltid dom stunderna då jag delat meningar. Vill mera och vill mena allt jag säger, men kanske inte säga allt jag menar.

Vi är äldre nu, jag har härdat in en vana av att gå upp klockan sju när jag har något att gå till, vi har orienterat oss till inträdesproven till våra hamsterhjul, det ser ju nästan bra och kul ut, men vi skämtar om det, lugubert. Sarkasmen blir som en idrott, sär-kastande. För att det ska bli lite lättare och vi blir lite mindre lastade inför våran egen otillräcklighet när vi ser den.

För visst är vi speciella som ser den? Vi förhåller oss olika till vårat gemensamma vetande, och det är det som mest intresserar mej. Du kanske.

Nu börjar jag se ansikten bakom rubrikerna, jag ställer frågor. Kanske en bit på vägen men förmodligen inte. Min mening med det hela är att gå vilse och säga samma saker tusen gånger., Nu går jag

Try to understand you, girl

Let your blood flow.

Återigen är man dödsförkyld. all ineffektivitet i mej, det står mej, gnager hål i mej skär sönder mej. Frustrationen är överrumplande, speciellt när syntharmusiken från förr dyker upp i mitt huvud och jag minns hur vi dansade. Mycket arvikatankar.

Men även tankar om ett mycket udda djur som bara måste fångas förvaras och studeras. Jag fashineras över vackra ting, dras in med hela hjärtat. Jag vill så ypperligt hjärna komma tillbaka till min värld. Jag vill så småsint hjärna få saker klara och fixade. Och jag är medveten om att den ända beränsningen är min egen lathet. Hårdhet är guld värd för sådanna som jag . Bara jag. aleen i aleen. Felstafv. Vill så många saker, saker vill så mycket jag. Jag som drunknar. Jag. Jag som jagar. Älskar. Blir älskad tillbaka.

Så jäkla illa patetiskt hypotetiskt lycklig. Så obefintligt jäkla välplacerad. Jag måste få tid till att bygga upp mina små system. Måste få inse gång på gång att det bara är jag som kan skapa dessa. Jag vill vara i min egna jäkla värld. Klickar dina telefonsamtal för min tråkiga jäkla skull.

För att jag aldrig fått vara såhär förut. Det är så viktigt för mej. Så snälla. Låt mej hållas. Hållandes på med hopplösa fasoner, fångar pokemon. (For i am winterborn)