Detta borde inte alls blivit ett utkast, nu får det chansen att bli något mer.

Fyller mina dagar med upptåg och munnen med kaffe. Studietekniken får mitt huvud att snurra, eller snarare avsaknaden av den. Skriver på en inläming som förmodligen inte skulle kunna försvaras inför akademiker.Upptagetsignalen i andra änden av luren piper i takt till musiken.

Galloperande hälsningar från Spanien och sommardrömmar !

På halvspänn på helfart. Försöker att mysa ner sej lite i en gullig pyamas men kroppen skriker av adrenalin. Livet är en sportbil i 280 på lantvägen. Över backar flyger jag och försöker koncentrera mej på att minnas stunderna. Och nej, dethär ska inte bli mörkt. Det ska bara bli lapptäcke. Av allt det man ska försöka hinna med. För allting jag byggt upp till sker nu, och eftermatten... Tja , blott en reflektion.

Sov nu lilla ugn

Idag har varit hoppfull och utvilande. Som en björn ur ide lite. Socialstyrelsens dikter blir äntligen begripliga. Som när människor greppar tag i konst för första gången.

Väldigt vuxna avhandlingar och perversa debatter.

Kanske är skriften mej bättre lämpad än talet. För vad har jag att hålla mot tankar som glider? Nej jag talar helst om formaliteter och trivialiteter. Vikt ska axlas av axlar. Men i skrift sipprar det in, små indicier på tankar, vad man än försöker presentera är de där. De obekväma trånga tankarna. Små fiolsmelodier av tvivel som stoppar upp samtiden. Som afrikanska djur som stannar i tiden, reser runt på nationalmuseum världen över svankandes. För vissa spelar nog inte det där med hoppet så stor roll, och stoltheten är det sista som lämnar dem. Japanska tankar disikeras medan mina väller ut som osorterat lego. Ett smörgåsbord av cementblandaren till hjärnans kräkreflexer. Muskler som fattar fel och utforskar världen istället.

Varning för att väskbärande kan leda till runkarm och beslut kan leda till captin hinsight. Rysspop bidrar till hårblekningar och alkoholism, eller var det tvärt om? Alla ord är gamla, och jag ska sno från mejsjälv tills jag blir som Björn ranelid. Precis som att ta på sej gamla kläder, i en rundgång av smuts i ett otätt byrokratsystem där alla tjänar dåligt och därmed tjänstgör dåligt. Jag väger tunga frukter i händerna, utvärderar dem.

Skrift är nog mitt medel för att tala, läsaren kan ta sej tid, vid utfall av intresse. Snurra in sej i orden, drapera sej med dem och skyddsla skyddslå sej från begränsningarna som regelrätt grammatik innebär.