Återträffande

Tänker på hur sommrar alltid blir ett svepskäl för mig att knyta ihopa lösa trådar.
Kanske behöver jag tågbiljetter som tickar i skallen för att faktiskt ta mig för något.
Men det är ganska skönt när man hittar pusselbitar som varit borta,
även om dom dyker upp oväntat men på likväl bekanta platser.

Jag ser på migsjälv i spegeln och tusen olika porträtt uppenbarar sig,
en skadskjuten flicka som kramas för hårt om någon kommer nära,
en ansvarsfull person som planerar,
någon som inte klarar av att lyssna för att hon verkligen behöver prata,
någon som föredrar att lyssna framför att prata.

Tåget tickar och avgår om ett drygt dygn,
en gapande väska på golvet som sprider stämning kring sig,
en handlingsförlamande rastlöshet som försöker ta över lägenheten,
men egentligen går allt på en räls som på en räls.
Avgång uppgång och så vidare.