Trodde du jag skulle vänta ellor!?

Nu är jag där jag ska vara. För det känns så. Och så känns det bra ochså. Stava fel känns okso bra. Överallt. Jag ska på kalas idag.

''

Igår hoppade jag av tåget så fylld av eufori och galen glädje att jag skuttade halva vägen hem, en liten natt promenad dansande& s och sjungandes genom malmö stad. Det känns så inihellsikke braa! Så nu ska det kokas kaffe och kläs upp sej för ännu fler äventyr är påväg!

Jag går ensam in i ljuset.

Vaknar med en styrka i bröstkorgen åhh åhh vad jag saknat henne. Vaknar med en stolthet en integritet en bubbla kring mej. Samtidigt mycket hjordnära, samtidigt på rätt plats.

Min fot blöder, min hjärna blöder, otåligt. Idag har jag stora uppdrag framför mej, involverande en ny besättning här i hemmet jag bor i. Varför måste livet gå enligt tidslinjen?

När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom..... Igår överdoserade jag på minnen, började leva i en annat tid inuti. Ett litet litet djur kröp fram till mej och förklarade saker. Vi förstår varandra bättre och bättre, lär känna varandra över tidslinjen, för vi kan se varandra, har lärt oss ficklampespråket. Det är lätt att ta med sej, lika så blir det lättare att bära dina tunga väskor när jag blir starkare och starkare, bättre till att hjälpa till. Och jag tänker på dej.

Do it screaming or without a word.

Ibland talar vi om havet jag och min omgivning.
Då brukar dom säga att jag är djup.

Det finns många som skulle till att feltolka detta påstående, kanske tillochmed dess yttrare, det dom egentligen menar, allihop är detta; Du är allra längst ned på botten, och därför har vi svårt att få syn på dej ibland. Vi kan tillockmed bli osäkra kring hur vida du finns på riktigt, kanske är du bara en tankegång?

Kanske är jag bara en tankegång!? Jasså, det är så nu ser på sakliga saker!? Hur kan ni blända er på detdär förfärliga sättet! Alla ytfiskar likadana, bländar er med ljus, tappar tillsist synen helt! Hutlöst och obegripligt för en som kan se konturer i det svartaste svarta.

Jag irrar runnt i mitt innre, pusslar alltid med samma bitar, finner nya under de andra. Bygger samanhang av samma gagn om och om igen. Hittar nya sätt. Men frågan är om samlandet kanske är lika mycket eller mer värt? Yrväder väderyra värderingar.

Och jag vill bygga, med alla mina små männskligsko och sakbitar, få allting rätt. Så som det alltid blir tillsist, när man är på det där humöret, ni vet vad jag snackar om. Bygger mestadels fågelbon.

Allting jag pratar om är små små metaforer. Jag vill leda hela vägen på rätt spår så att alla de bästa och perfekta mötena ska uppstå. Lägger spår i snön, går in i mejsjälv. Mer och mer och mer. Byter folkus på ett ohyfsat sätt. Tankemalen börjar göra sej hjälpande.

Jag skulle kunna tala om allting som är verkligt i fast form runnt omkring mej men det intresserar mej inte. Jag skulle kunna göra det jag ska men det vill jag inte. Jag har ett system för hur jag organiserar det mesta. Som mönster som skulle kunnat växa in i varandra, bilda cirklar, bli som jag. Men allt det jag talar om kanske inte är dom rätta brödsmulorna?

En tankegång som alltid leder bakåt.Barkvällar med barsmällar slutar i baksmälla i en säng som du aldrig skulle valt ut själv. Kollektivonani hade varit mer lyckat. Fast det blir ju lätt så endå även när man tror att man interagerar. & det regnar utanför, små små estettårar trillar längs tågfönstret. jag vill måla i tårar. Maila på ritplatta.

Platta tankar, en platt attityd, ett påskyndat möte, drar du för snabba slutsatser kanske?
Cigg blir det på detta.

Interagera, det finns en ruta här för sådant, om det finns någon som hör dethär mer än jag så säg hjärna hej, bara så kort kan du hålla det .