Semester är ett vakum, ett vakum som består mest i en känsla av sval lycka. Vardagsproblemen är få och lusten är stark. Jag har varit ledig för första gången sen jag började jobba. I agusti. Och det känns så sjukt ovant och konstigt. Jag får liksom som en slags jobbabstinens. Jag undrar vad som händer där nu när jag är borta. Jag har inte ens varit ledig särskilt länge. Jag har halva semestern kvar.
Kanske betyder det att jag har ett helt sammanhang nu? Att min vardag är såpass trygg och hel att den går att sakna? Jag saknar min lägenhet, mina stockholmsvänner mitt jobb. Mina onepices, min mysiga pläd och mina enformiga måltider.
Jag saknar inte trafikkaoset tjock jacka eller tunnelbanetrafiken i vid rusningstid. Men jag har tillräckligt mycket att sakna för att det ska kännas i alla fall. Ikväll ska vi nog ut och dansa. Det ska bli fint.
Kanske betyder det att jag har ett helt sammanhang nu? Att min vardag är såpass trygg och hel att den går att sakna? Jag saknar min lägenhet, mina stockholmsvänner mitt jobb. Mina onepices, min mysiga pläd och mina enformiga måltider.
Jag saknar inte trafikkaoset tjock jacka eller tunnelbanetrafiken i vid rusningstid. Men jag har tillräckligt mycket att sakna för att det ska kännas i alla fall. Ikväll ska vi nog ut och dansa. Det ska bli fint.
