Socialstyrelsens dikter...

Ibland känns det helt änkelt inte lönt att ha apotekets startsida uppe. Även om sådaana hära tillfällen är viktiga viktproblem å sina områden också och? Och jag fastnar grundligt i tankar om andras tankar. Uttalanden, inspelade filmsnuttar som upprepar sej. Second-guessing alla beslut jag någonsin tagit i hela mitt liv. Och jag skulle inte ta dina kontackter, vill bara se hur dom ser ut ur mitt perspektiv, från var jag bor.

I ett svenskt gta skulle folk bara stirra blindt eller ringa polisen när du sparkar på en lycktstolpe. Det är ganska fint i min del av världen ibland, och du borde komma på besök och jag borde sova. Ful natt!

Min lilla kärleksförklaring

Som om jag skulle lyssna till dina insiktslösa tillrättavisningar. Du förstår inte ens det du läser. Oförverkligar inte det hela syftet? Är det bara en distraktion, ett tidsfördriv i väntan på att hitta någon att belasta riktigt illa?

Jag kanske verkar hård och kall som säger det, men din avvikelse är varken vacker eller radikal. Bara oinspirerad och begränsande för din omvärld. Du förminskar något litet svagt som med en världsvärd ansträngning skulle till att kunna bli helt okej. Och dina goda gärningar är bara bieffekter.

Och jag är inte ens cynisk.

Sagt som sant.

Hundra hundars inlägg.

Minns ni när vi var små och klättrade på tak och väggar, dansade i parkerna och bröt mot sociala normer om hur man beter sej offentligt? Och vi var vackra och fagrigast färggladast trotts små baksteg med liten fågelskada.

Och jag är fan inte änns sentimental nu, bara imponerad. Och jag vill inte änns tillbaka nu, bara summera.

För när vi var små och precis började hitta våra första byggkossar skulle vi gett vad som helst för att få vara där vi är nu. Och jag fachineras över vägen hit, helt uppslukad i våra fantastiska äventyr som tagit mej och er framåt, och speciellt i stora skeden då man bär hatten på sne och vet vad man vill ede.... Hmm, då blir allt som skett och allt som sker observerat och jag blir uppslukad och full av världen på världen suger i mej allt.

Och vi börjar veta ganska så precisexakt vilka vi är, och jag tror vi tycker om det. Jag ser bitar utav mejsjälv som jag länge lämnat oanalyserade. (Går det att stanna och förklara någon annans dikt?) Vi tänker nog ganska så olika, på det fantastiska sättet, och lyckjan kommer innifrån, jag har planer och ideer och drömmar och visioner, och jag måste rena min yttre kropp nu, förbereda mej, ladda upp och även städa. Måste handla müsly. Måste låta huvudet väga tungt, ta hänsy till klockan innan jag flyger vidare.

Och det känns så fantastiskt fenomenalt tillfredsställande att ha en plan och fantastiska kompisar.

Och alla skånes bönder sjunger

Göteborg blev bombat igår, jag var imponerad.

Vist är det omdrägligt och förfärligt när människor faller ner i det snedvridna fördärvet som är lathetens pessimism? Dom slutar tänka och sätter sej själva på automode. Och dom saktar ner det som vet, som ska ske. Jag antar att deras pasé trötthet också måste få sin plast i vår värld i behov av en ansiktslösning.

Jag går in välkommen men blir bemött som om jag utfört intrång, försöker hitta människor hitta dennes ingång. Försöker förstå mer än vad jag försöker förklara även om jag erfarar att folk lätt blir påhoppade av faktum om att andra kan ha sämre förutsättningar.

Dom hånar mej för att jag tycker att politik är viktigt.

Prosa

Förlåt lilla bloggen som jag tycker så mycket om, när jag glömmer den är det inte av illvilja. Skriva bok och skriva dagbok och skriva prosa tar all lilla tid. Lära sej och klä sej och vara vuxen tar så mycket tid. Men jag tänkte att du kunde vara värd dethär. Detta lilla lilla ordspråk sagt nästan som ursäkt.

För att jag har kommit längre än på länge och min längtan är längre. Jag ska göra klart detta, som för första gången vilket det faktiskt nästan är och det ska bli okej men det är inte viktigt det ska bli klart det är det som är viktigt. så när malmö kommer bort sej blir det till att skriva på bättra om och sånnt...

Förresten så älskar jag malmö otroligt mycket. Du skulle omöjligt kunna ge mej en bättre stad mer händelserik mer underbar... Fan alltså. Magiskt är ordet!