lördag 6 oktober 2012

Osedvanlig ärlighet och krossat glas.

http://www.youtube.com/watch?v=KV2ssT8lzj8

Skriv när hjärtat blöder. Skriv för att papper är förstående och har en uppsugande effekt. Skriv för att läppar är fuktigare än tårar och skriv i det tysta.

Jag lägger orden rätt och staplar dem, bygger med dem som klossar men cementerar dem som tegelsten.  En dag kommer jag att ha ett helt imperium av mitt inre. Innanför murarna är jag säker och det spelar ingen roll vem som säger eller gör vad för dom är bara soldater i leden.



 Och ensamhet är en kronisk sjukdom, bara det att den rullar i sjok. Man kan behandla symptomen med facebookbilder och barkvällar. Vissa själar är bara inte kompatibla med den övriga mänskligheten, jag tror att det är något med ett hormon som man saknar.

Andra människor känner lukten av det, så dom backar. Det är ingenting dom skall klandras för, det är en fullt naturlig reaktion. Varför i helvette tror ni att rappare byter ut sina tänder mot ädla metaller? Jag tror att den egentliga anledningen bakom att jag aldrig sträcker ut handen är för att jag inte vill veta hurvida någon tar tag i den och drar eller inte. När man väl svalt det röda pillret och förlikats med sanningen är allt för sent. Och du kan inte be dem komma tillbaka.