Alla dagar har typ varit bra dagar. Sommardröm med lite lite små vuxendetaljer här och var. Men resefeber är min kryptonit och inkörsporten till tyngre paralell stress. Jag läser på internest om tingsbetyg. Jag skapar ångest över huruvida en framtid jag inte ens kan föreställa mig borde bli min. Jag har så lätt för att glida ut på villovägar sådär.
Att det typ inte är ok som det är. Att jag vill bo med människor i grönska. Att jag aldrig kommer hamna rätt. Fast någonstans vet jag ju att jag bara har resestress. Varför går det då inte bara att ruska av sig denna djupa fruktan över att tandborsten ska bli kvar i skåneland, när jag vet att den innehåller ingenting?
Att det typ inte är ok som det är. Att jag vill bo med människor i grönska. Att jag aldrig kommer hamna rätt. Fast någonstans vet jag ju att jag bara har resestress. Varför går det då inte bara att ruska av sig denna djupa fruktan över att tandborsten ska bli kvar i skåneland, när jag vet att den innehåller ingenting?
