I rymden finns inga känslor.

I mitt lilla kollektivsliv är det jag som masserar. Äldskogsälskarna skvallrar obekymmrat om äldreomsorgen och andra aktuellda ämnen. Jag ämnar mej bäst att vända ryggen åt. Det kan vara svårt att nå detdär med åtrå då blir jag deras träkar medans bråk om vem som är karl utspelas. Uppspelet gör mej ej längre uppspelt och jag spelar alltid mina kort fel. Välvilja kan komma långt i värjande men världsvälde och värdet på pengar sätter ni i första rummet. Å andra sidan finns det bara ett och jag droppar av rädsla svett och nyförskaffat vanvett för att bli komplett i mitt quest att bli sedd som efter.

Aplicerar uteslutningsmetoden sökandet efter vad som gör mej glad eller får mej att må bra. Och ineffektiviteten har satt sej i huden nu. Gröper ur mina porer och bildar månekratrar. Jag har inte sett men hört det ryktas om att i rymden så finns inga kännslor. Dom som kallade mej kännslig kanske kalkylerade fel. Staten vill inefektivisera välmående jag för skrämmselpropaganda i mina försök att känna som normala män i skor.

förvirring boom

För ett år sedan vallfärdade jag hit på trasiga fötter med hopp i blicken. Som ett litet blåbär skulle man nästan kunna säga det. Det har regnat här under årets gång, fast jag gillar regn och rent helhälligt samhällsmedborgarskaps okej. Kanske vill jag prata om att bygga små stjärnor och att alla ser sej själva som drömmare. Jag undrar varför vi alltid är besvikna på oss själva och vill uppnå mer, det verkar nästan omöjligt att göra mer. Som att allt vi vill att vi ska ha gjort tar kraft fast än vi låssas att det ger kraft och att allt det vi inte vill stå för att vi gör är det som egentligen ger kraft. Fast vi säger att det känns så skönt efter att vi gjort bra saker. Moralkakavärderingarprioriteringar. Jag försöker bara bena ut dethär begräppet. Eller så skriver jag dethär för att det är dåligt att kolla på teve. Det finns inga telefonlinjer öppna så jag är helt utslussad åt mitt egna goda omdöme. Men jag har redan fått så fina samtal idag, med så varma budskap. Det finns verkligen dom som älskar mej också. Mej också. Imorgon ska jag upp och presstera, men inte sådant jag vill prestera utan sådant som i förlängningen behövs för att backa upp det jag faktiskt vill stå för att ha gjort. Suga kuk är en metafor för att vara inställsam mot någon. Men det är inte slicka fitta. Det är nog det jag står och pratar om.

Alla har börjat tjaffsa fram och tillbaka om valar, det finns en i göteborg tillexempel. Och här sitter jag, bredvid ett monogamt par i en liten soffa och känner mej faktiskt ganska nöjd i min singelensamkansketillochmedkallastomhetskaphet. För jag hatar att dela med mej av min frukost eller andedräkter händer på min nyvakna kropp jag vill vakna som av glas inte som ur ett cv se mej för vad jag är när jag är redo istället jag kommer aldrig att få en flickvän. Jag klingar av som istappar ser det sköna i isolering och sinnesklarhet önskar att mina tankar kunde vara lite mer påtagliga bara. Men vi vill så mycket.