20 h

20 h till sen lämnar jag denhär platsen. Vissa saker måste man stänga av om man inte ska få bestående skador på näthinnan, tillexempel teveapparater. Jag försöker hålla mej fast vid något riktigt, känns lite dumt såhär i efterhand när man finner att sådant inte finns. Men jag ska försvinna, vet inte riktigt hur det skulle vara möjligt att beskriva det hela bättre än så. Det blir nog inte så mycket gradskillnad heller. Mer en stor svart bläckpunkt i någons öga. Med en possitiv inställning kommer man långt har jag hört. Det finns så mycket jag vill utvärdera och förklara ikväll. Men jag har så få ord och så lite utrymme att göra det på. Hur formaterar man om en hjärnsjukdom? Dom som borde kunna verkar inte villiga. Lugn tanken, det är borta snart. Tanken är själv borta snart. 20 timmar är en lång tid.

Dimentioner

Så vi simmar runt i ägg eller ögonglobsburken, förhoppningarna är fragmenten som lösryckta svävar där med oss, de vita formationerna ägg som glob lik är världens begränsningar och verklighetsförankringen, vätskan är möjligheterna vi kanske eller kanske inte kan uppskatta och glaset får bli tillkortakommandet av våra egna perspektiv.

Kanske om vi utvecklar världen som i stafettlopp, som att bygga applikationer till en android, som att ta sej vidare mot allt motstånd och över barriärer med en skallgångskedja som går man ur huse fast alldeles oburdust och med ett klart och etablerat syfte.

Det finns en lamslående frihet i att ge upp sina förhoppningar. Men mer som i att släppa värderingar. Bli världens uttrigaste kugghjul säger dagens lyckokaka i min bloggpropaganda. Du har drömmar kvar i skorna och kanske är dom inte hålfotsinlägg utan endast blotta hål som blottar din stortå och lämnar denne offer för världen väder vind och hån. Kaffet har en tendens att systematiskt beröra själsskapandet och tryckandet av den nakna kvinnokroppen mot målardukar.

Tusen rislampor har ramat in dina förutfattade meningar om framgång, så vad gör du?