Saker som inte borde få finnas

1. Skrivskyddade usbminnen. Sedan när har någon någonsin önskat sej avsaknaden av att kunna redigera filer? Jag kan förstå att man skulle önska en oläsbarhet eller måhända en kryptering, som den lilla foliehatt jag är. Men vad skulle problemet vara i att någon redigerar i ens filer? är man dum nog att låta minnet hamna på villovägar gör det väl ingen skillnad om någon byter namn på din svenskauppsats eller ändrar så att du stavat hade med två dd överallt?? Dom kan ju fortfarande läsa dina dagboksinlägg, se dina nakenbilder och ringa upp dina sparade nummer.

OCH , skrivskydd, för er som kanske inte vet, är en av de allra vanligaste usb-buggarna. Och ja, dessa små satmaror har flera. Dom slutar läsas in av datorn, dom slutar reagera på kommandon, dom displayar spökutrymme(den säger att den har typ 8 kb utrymme när den igentligen har 4 gig)MEN FRAMFÖRALLT, DET JAG RÅKAR UT FÖR MEST, FUCKING SKRIVSKYDD, en korruption, som kan leda till att du måste rensa hela stickan. Opålitliga, ondskefulla små skapelser. Det värsta är endå dom som kommer med sina egna program, som om jag bryr mej om din fucking hemmasnickrade filvisare!?!??! DU VET att den bara kommer leda till frenetiskt googlande och arga blogginlägg !

För tillfället sitter jag i en soffa med tre datorer som kör tre olika operativsystem. Usbhistoriken lyder ;
*Macen som vägrade skriva på min zap, MVH nyss(intemindator)
* EEEbuntun(specversion av ubuntu för eeepcs) som mördade mitt rysslandsusb
*Brorsans pc, som inte har gjort något än.... Men jag väntar bara, jag vet hur dom där usbhororna funkar.....


Sådär.... Nu ska jag gå tillbaka till att fantisera om ryskt 1800-tal och konstnärskollektiv i skogen med feta politiska ställningstaganden. Ta hand om er alla tec-lovers ! Och btw,,,,,,,


http://www.usbtalk.net/2009/09/recovering-broken-unformattable-and-ghost-usb-flash-drives/

Tunga ögon velande sinne. För när man försöker frakturera sej ur denhär matematiska röran är allting man kan helt oandvändbart och nånnsens. Blir jag kanske långsamt omsprungen av en ung aspirant? Vad är botemedlet mot framtidsångest? Jag vet så mycket som att det inte är stockholms uteliv men det kan definitivt dämpas av Flamman.

Man kan förbereda inför allt man ser framför sina ögon, men när jag ögnar genom papper ser jag mest grusade förhoppningar och krassa utbetalningar. Ibland kanske man måste få vila även dom ögonen som siktar högt. Ibland kanske man måste få sila sand mellan fingrarna och se världen rulla från ett slutet stillsamt perspektiv. Ibland kanske man måste få jaga inbildade drakar en liten stund, ta till vara på dem medans de riktiga väntar bakom hörnet.

Slut satser.

Kanske har jag en gång för alla löst gåtan för mitt inre, pragmatikern i mej har vaknat, och jag kan se en konstgjord platå som alltid varit rakt framför mej. Men jag är så lättledd när det kommer till paljetter att jag kanske inte kan klandras eller sträckbänkas. Vissa nitar måste vi gå på om och om igen.