Flera saker, del(nummer) 3, den sista(kanske)

En annan sak som slår mig är att för varje år sedan jag skapade dethär utrymmet så har antalet inlägg krympt. Och när jag går tillbaka och kollar på det så tycker jag att det är fruktansvärt synd. Jag vill veta vad jag tänkte i februari 08, hur jag kände en kväll år 10 eller vad jag planerade inför 15, som såklart aldrig slog in. Så mitt försenade årslöfte i år får bli, att här ska bli fler inlägg än det blev förra året. Att jag ska försöka hitta tillbaka till den närheten jag brukade ha med dethär utrymmet. 

Flera saker, del(nummer) 2, det aktuella

Som så alltid är mitt fall dyker jag ner med huvudet först i nya vänskaper. Det hände igen ganska nydligen, och nu har en ny vän till mig haft ett besvär. Hon är underbar men hon brottas med samma problem om och om igen. Hon rullar upp samma sten för kullen och den åker ner och hon rullar upp den igen. Hon spenderar några dagar lycklig, och sedan totalt förtvivlad och sedan lycklig igen. Och jag vill aldrig mer vara någon som sätter mig över någon annans verklighet. Någon som säger åt folk vad dom borde göra, känna, tycka. Jag vill prata, jag vill vara ett stöd, kanske bredda perspektiv, men aldrig försöka vägleda. 

Problemet är att jag har blivit väldigt involverad. Jag får uppdateringar hela tiden om vad som händer med problemet. Och jag älskar och vill stötta min vän, men jag vill att vår vänskap ska handla om mig och min vän, inte min väns problem. Ibland frågar hon pliktskyldigt hur min dag har varit, men nu för tiden visar hon inte längre något intresse om vi inte diskuterar problemet i fråga.


____________________________________

Jag har också läst 193 sidor av en bok sedan jag igårkväll fick mitt första sug att börja läsa upp någon av mina julklappar. Den är helt underbar och jag kan inte sluta tänka på hur mycket jag älskar vacker skönlitteratur, människor, människor som skriver utan att ha en jobbig självbild på grund av det. 

___________________________________

Jag har också fått två par strumpor på posten. Dom är fina.

Flera saker del(nummer) 1

Jag tänkte börja skriva som så ofta här, rakt från hjärtat hälla ner det som besvärar mig i stunden. Men så kom jag in och började läsa här. Det är tomt här nu, men det har alltid varit ganska tomt här. Ibland har någon kommit in, läst ett inlägg, lämnat en kommentar. Men för det mesta har dethär varit ett tomt rum.

Fast på ett sätt är det ju inte alls tomt, för varje gång jag frågar mig vem dethär rummet är till för kommer jag fram till samma svar; det är till för mig. Här vågar jag säga även det som ligger djupt nere, här vågar jag skriva långa tankar, utan att ständigt ifrågasätta dom. För jag kan ju aldrig visa upp någonting om jag inte spenderat en evighet med att vela om huruvida dess existens är berättigad. Här är existensen av text berättigad, inte för att den fyller vissa krav, utan för att jag just i stunden vill att den ska finnas.

__________________________________________________

Ska? Hette det inte skall en gång i tiden?

__________________________________________________