Jasså du vill skjuta mej i pannan säger du?

Man kan gråta med Cecilia.

Idag är en sådann dära jäkla dag. Phuck.

Jag vill bo under bron vid vägen, eller på den dära bänken vid lekplatsen.

Placebo gjorde en cover på siesta, det var vackert.

http://www.youtube.com/watch?v=mveQPr_uek0

Och idag spelas den på repeat.

Jag orkar verkligen inte gå igenom situationen just nu.

Men såhär va, det kommer säkert upp..

Jag kan så mycket som att det suger (och här får ni ett fantastiskt tips till!)

http://www.youtube.com/watch?v=SzaZutY588c

(första texten)

Jag har kört hårt mot hårt mot hårreseande motgångar gett dem rysningar genom hela kroppen.

Men även yours truley har sin limit.

Och jag har fortsatt kalla den konstanta värken i musklerna för en bra bicepsdag.

Men det finns en gräns för hur mycket man kan beröva en människa.

(Noa ringer)

(Vi lägger på efter än 45 seknuder)

Och den gränsen har överskridigts och sorgen har etsat sin väg in.

Och jag vet att jag kommer få svälja denhär skiten med, trotts att jag redan spytt.

Men inte ikväll.

Ikväll så skiter jag i att tänka konstruktivt.

Kvaliten är kanske inte så poetisk men för i helvette...

Vi tuggar kex, inte chexx

I min täckande täckeshög ligger jag med labtopen i knät, kjell höglund besjunger mej och jag blir varm i hjärta. Solen har strålat mot mej idag, med sina d-vitaminer och skadliga uv-strålar. Och solen gör mej glad när den kommer paketerad i form av trevligt folk.

Och jag försöker lära mej ett nytt språk. Norrlänska närmare bestämmt. Linn pratar med mej när hon sover. Hon är ganska bra på att hänga med föratt vara medveteslös. Förutom detdär om burkmaten Nic skröder lagar, det var lite off topic. 0.o

Imorgon kommer Cecilia och gloria hit. Det ska bli trevligt, för jag och Gloria har ungefär samma intressen. Hon är tre.

Man behöver vassa ord när man råkar skära sej i tummen. Det gjorde jag när jag skulle vara smart en gång. Jag ville tjecka in och säga att jag mår bra liksom. Det har svängt litegrand, men idag känns det bra att vara jag. Jag måste kunna se placera ut de drömska bitarna här.

Utan mer strunt tänker jag lämna er åt ert öde, förhoppningsvis kan ni få det bra endå. tack.

Inte alls vad det skulle blitt men fan, enjoy!

Typ. Bah. Nehh.

Helg har det tydligen varit.

Yä. Jag har dansat med dom som slåss när dom dansar.

träffat världens bästa lärare och sett trevolt 2 ggr, deras musikvideo ( http://www.youtube.com/watch?v=qQkB_rTpgpU ) är så bra att jag nästan kan se mejsnälv fara runnt där i videon. (haha)

Men dom ser mej bara från ett håll

Estocholmo är egentligen inte så annorlunda. Husen är längre och människor tror att dom måste bete sej på ett annat sätt. Fast är det egentligen inte så överallt? Som hon med fin röst berättade, att hon ville dö när hon var liten för att världen ser likadan ut överallt.

Imorgon börjar skolan klockan nio och slutar klockan fyra. Så jag borde skynda mej att skriva klart mina listor och fixxa saker inför morgondagen så att allting slutar väl och shit. Annars suger det ganska hårt. Och ni ska inte sitta där och tro att jag har tur och har någon som sitter mellan penen på mej och suger av mej medans jag bloggar nej, det suger på detdära tråkiga "nu blev det fel igen"-sättet. :(

Förhoppningsvis finns det något som kan peppa upp mej imorgon. Typ alla dom snälla i min klass. Min blogg känns för närvarande ganska anti-unik och icke-underhållande. Ska försöka laga den, säkert nån jäkla buggskit.

Allting kan gå itu

Linn är här och sprider kärlekens tecken i mitt lilla sovrum. Hon gör mej så gott bara genom att finnas till. Hon värmer. Jag känner mej lite ostadig i benen tror jag, jag har inte fattat fotfäste än och jag är så överväldigad av allt. Jag har svårt att riktigt förstå mej på kännslorna som passerar genom min kropp.

Jag hoppas att det blir något skrivet ikväll, och då menar jag inte här, då menar jag på den fantastiska historian. Det känns lite läskigt med en plats där folk precis börjat lära sej ens namn men bara känner till en soda av en. En sida som dess utom är i ganska smal skala. I vanliga fall, inte nu såklart.

Missförstå mej rätt. Jag är mejsjälv hela tiden, galet mycket. Men jag tror att jag har börjat fatta grejjen, ni vet? Att man inte får säga vad som till vem som innan man känner den tillräckligt? Fast jag funkar inte så. Alltså, folk kan säga vad som till mej som ingångspunkt. Och jag skulle vilja göra detsamma. Istället blir det baktryck, men nu pallar jag inte skriva mer, kommer kanske sen. Nu ska jag umgås med världens bästa linn!!!

I think everyone remembers their first BOWIE

And so the story goes,

they whore the clothes,

thhey said the things

to make it seem

inprobable

Nu är jag i stockholm. Jag är i mitt nya hem som bostad kallas. Jag bor på liljeholmen nu. Jag har den största sängen jag någonsin sovit i i hela mitt liv. Idag började jag på min friis. Jag har vänner där nu, allierade känns som ett mycket passande ord trotts att vi inte har någon slags förmot-tilllämpning förmot något. Kanske en allians mot ensamhet? jag har fått en klass och en basgrupp och ett slkort och en fin dag och fint sälleskap av Niklas.

Om du läserdethär och tristessen griper ett nacktag om din krage och drar dej bort bort bort från datorn, så ska jag göra mitt bästa för att ta upp de kännslor som rör sej i min kropp utan att vidröra radarn i form av små röda prickar. För lite så känns det.

Idag har jag saknat special två, essutvå (Su2) speccen som den i folkmun benämnts som. En liten bubbla där allt var okey. Jag kommer förmodligen behöva "step up my game" nu. Men det är inte därför jag saknar. Hela första veckan som inletts nu är nemligen ett medly av "teambuilding"-lärkännavaran-allavillochkan-sisåhittarduhitdit-påhitteri. Nej, jag saknar denn familjära stämningen och ett decimetertjockt skyddsnät, kanske vetskapen om att det var som det var och det skulle fortsätta så. Men mest saknar jag folket, och ja jag är förberedd på en höst fylld av saknad. Det blir väl så.

Just nu känns et inte som att jag har mycket att tillföra en läsande människa. Så jag vänder istället huvudet sängvägen, och på återssende!

Köttros muffka soyakorv & potatis!

Idag är en av alla domdära dagarna då eftertänksamheten sätter efter en i 190* och produktiviteten ligger på 0 trotts att det snart är kväll för alla dom som kör på dygnsrytm.

Jag drömmde en lång och lite sjuk dröm imorse. Den involverade en klassresa till någon slags världens ände, trasiga leriga flyttkartonger mashaller och ett övergivet festivallandskap. Ett stort hemskt spöklikt hus som i sej var ganska vackert om man fråntog det invånarna. Och jag fick säga dom där orden jag aldrig fick säga. "JAG HATAR DEJ DIN JÄKLA IDIOT! DET HAR JAG ALLTID GJORT!" Några ord till sedan tog jag mina saker och stormade ut, och du satt där i din äckliga illaluktanddehet på köksbordet och såg mej försvinna ut genomdörren för att aldrig någonsin återvända. Jag och filip och jessica gick omkring och hom frågade mej frågor som jag inte ville svara på. Med mera merd mera med mera.


Sen ringde Nicklas och väckte mej.

Idag är en sådan dära dag då man hellre skräpbloggar än pratar, då man hellre spelar låtar man inte vill lyssna på 20 gånger än letar upp dom andra. Öh, jag har väl inget livsviktigt djupsinnt att tillföra.

Flytten är i full gång, ehh... Eller alltså, den borde vara det. Förhoppningsvis gör jag väl något åt den ikväll.

-Det är svårt att stå i centrum så man byter bara bussen där.

Kaos adrian.

Allting ska packas ner ihop och upp och iväg. Allt ska bort bort bort. Det finns mycket skräp här, många minnen här. Det finns mycket trams med för den delen. Det blev inte mycket andrum. Men så ska man inte tänka. Och i ärlighetens namn kan det kännas ganska bra, jag har ritat en hånflinande ballerina idag, jag har spelat gameboy och fyllt min mage. Jag har tvättat kläder idag.

Jag ska uppfylla min ungdomsdröm. Jag ska fånga dem allihop , fler och fler och fler tills alla mina boxar blivigt fulla. Fler och fler och fler.

Nu är Boel här och hon är arg. Hon kan inte riktigt bestämma sej vad hon är arg över, så hon provar sej fram och skriker om lite olika saker för att se vad som känns rätt. Jag går in på mitt rum och stänger dörren, nu har jag musik på och jag vet inte om rösterna i bakgrunden är henne barnen ute eller musiken.

Jag fångar fler, i mitt pokemonspel. Jag SKA fånga alla. Jag ska fånga alla. Nackdelen med att vara inneboende är att jag inte kommer kunna stänga av hemtelefonen. Hon kommer fortfarande ringa och vara arg. Fast egentligen spelar det inte så stor roll, att hon är arg alltså. Jag gissar på att bror är lika hungrig som jag och då kommer det iallafall bli mat.

Lätt apatisk för tillfället, likgiltig. Världen gör mej den samma. Jag flyttar i veckan. Jag missar mf. Jag ska i alla fall fånga alla, det duger för mej. Jag har väl aldrig haft några romantiska ambitioner att tala om.

O-rama banana boat!

Jag har spontapeirct mej och det bidde jättefint :) Hos en fantastisk liten man som kan bygga otroliga saker och det ska jag be honom att göra, så det blir väl göteborg snart igen, det visar sej vara helt fantastiskt hr nämligen !

Sitter vid en imac hos mattias nu, har spenderat fantastisk tid med sandra, som är underbar! Hon höll min hand när vi gjorde hål.