söndag 30 augusti 2009

Jasså du vill skjuta mej i pannan säger du?

Man kan gråta med Cecilia.

Idag är en sådann dära jäkla dag. Phuck.
Jag vill bo under bron vid vägen, eller på den dära bänken vid lekplatsen.
Placebo gjorde en cover på siesta, det var vackert.

Och idag spelas den på repeat.
Jag orkar verkligen inte gå igenom situationen just nu.
Men såhär va, det kommer säkert upp..

Jag kan så mycket som att det suger (och här får ni ett fantastiskt tips till!)
(första texten)

Jag har kört hårt mot hårt mot hårreseande motgångar gett dem rysningar genom hela kroppen.
Men även yours truley har sin limit.
Och jag har fortsatt kalla den konstanta värken i musklerna för en bra bicepsdag.
Men det finns en gräns för hur mycket man kan beröva en människa.
(Noa ringer)
(Vi lägger på efter än 45 seknuder)
Och den gränsen har överskridigts och sorgen har etsat sin väg in.
Och jag vet att jag kommer få svälja denhär skiten med, trotts att jag redan spytt.
Men inte ikväll.
Ikväll så skiter jag i att tänka konstruktivt.

Kvaliten är kanske inte så poetisk men för i helvette...

Inga kommentarer: