Kaos adrian.
Allting ska packas ner ihop och upp och iväg. Allt ska bort bort bort. Det finns mycket skräp här, många minnen här. Det finns mycket trams med för den delen. Det blev inte mycket andrum. Men så ska man inte tänka. Och i ärlighetens namn kan det kännas ganska bra, jag har ritat en hånflinande ballerina idag, jag har spelat gameboy och fyllt min mage. Jag har tvättat kläder idag.
Jag ska uppfylla min ungdomsdröm. Jag ska fånga dem allihop , fler och fler och fler tills alla mina boxar blivigt fulla. Fler och fler och fler.
Nu är Boel här och hon är arg. Hon kan inte riktigt bestämma sej vad hon är arg över, så hon provar sej fram och skriker om lite olika saker för att se vad som känns rätt. Jag går in på mitt rum och stänger dörren, nu har jag musik på och jag vet inte om rösterna i bakgrunden är henne barnen ute eller musiken.
Jag fångar fler, i mitt pokemonspel. Jag SKA fånga alla. Jag ska fånga alla. Nackdelen med att vara inneboende är att jag inte kommer kunna stänga av hemtelefonen. Hon kommer fortfarande ringa och vara arg. Fast egentligen spelar det inte så stor roll, att hon är arg alltså. Jag gissar på att bror är lika hungrig som jag och då kommer det iallafall bli mat.
Lätt apatisk för tillfället, likgiltig. Världen gör mej den samma. Jag flyttar i veckan. Jag missar mf. Jag ska i alla fall fånga alla, det duger för mej. Jag har väl aldrig haft några romantiska ambitioner att tala om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar