Allting kan gå itu

Linn är här och sprider kärlekens tecken i mitt lilla sovrum. Hon gör mej så gott bara genom att finnas till. Hon värmer. Jag känner mej lite ostadig i benen tror jag, jag har inte fattat fotfäste än och jag är så överväldigad av allt. Jag har svårt att riktigt förstå mej på kännslorna som passerar genom min kropp.

Jag hoppas att det blir något skrivet ikväll, och då menar jag inte här, då menar jag på den fantastiska historian. Det känns lite läskigt med en plats där folk precis börjat lära sej ens namn men bara känner till en soda av en. En sida som dess utom är i ganska smal skala. I vanliga fall, inte nu såklart.

Missförstå mej rätt. Jag är mejsjälv hela tiden, galet mycket. Men jag tror att jag har börjat fatta grejjen, ni vet? Att man inte får säga vad som till vem som innan man känner den tillräckligt? Fast jag funkar inte så. Alltså, folk kan säga vad som till mej som ingångspunkt. Och jag skulle vilja göra detsamma. Istället blir det baktryck, men nu pallar jag inte skriva mer, kommer kanske sen. Nu ska jag umgås med världens bästa linn!!!