Flygplan.

Det är kvavt av värmen som ligger kvar under de tjocka vita molnen som täcker himlen. Hela staden ligger öppen och blottad under den inglasade fyrkanten jag huserar i. Bilarnas olika hastigheter och spellistor bildar en trygg ljudkuliss att luta sig mot. Jag älskar att vara ren men hatar att duscha. Sen jag kom hit har jag uppfört mig på ett sätt jag inte brukar, jag duschar nästan varje dag, jag borstar alltid tänderna. Jag städar för att det ser lite rörigt ut.

Malmö verkar ha gjort det till en poäng att förändras mellan alla mina besök, som för att påminna mig om att jag missar något. Här är livet inte som det än gång var, bara för att jag vill tro det. Jag läser en bok som är så bra att jag tvivlar på om det ens är lönt att jag skriver. Personporträtt som är så nära och exakta att jag kan känna karaktärernas hud och se hur de beter sig i alla möjliga situationer.

Imorgon lämnar jag landet för att ägna mig åt scenkonst i en vecka. Det har inte riktigt sjunkit in än, jag får bara suddiga bilder av vad som väntar mig, och alla bilderna grundar sig i bara fantasin. Nu sitter jag under en klen lampa och försöker samla mina tankar. Har jag allt jag ska? Väskorna. Går igenom, tandborste, legitimation, cigaretter. Jag borde göra mer av min tid. Rutiner, vanor, förverkligade drömmar.