söndag 3 juni 2012

Sentimentalism

Jag svämmar över lite av alla anglicismer som bubblar upp. Mjuk musik och att bara minnas det bra. Kanske är det därför jag är så glad för det mesta, jag minns bara topparna och alla söta bilder. Om jag istället såg på mina yngre jagar som andra minns dem kanske jag skulle förkrossas. Men det är endå värda förluster som världen kanske tillochmed förutser. Någon gång kanske det måste plöjas men förtilfället räcker det att undanböja. Mina händer doftar mjukt av parfym och jag har en vän vid min sida, under sådana omständigheter kan nog inga minnen svindla en.

Det är wiggweek nu, en högtid som jag firat i många år för att vara jag i alla fall. Nu släpper vi ur oss våra inre dragqueens och dansar med fluffigt neonhår som böjer sej för vinden. Synd att studenten är för slitig för förfinad perfektion. Men man får försöka i alla fall. Att blogga är att skicka ut tusen flaskposter i havet och hoppas på att någon gång få ett svar. Som sommarbarn. Nu ska jag sova.