Man ser det uppifrån. Från den sköra glasstolen byggd på eftertanke och bristfälligt dataljud. Små propellerljud av vilseledda toner stillar förvåningen. Som en sista öl du aldrig behövde, som ett förvridet konstbevattnat svar dränkt i ett annat landskaps humor. Som när dina vänner inte längre reflekterar samma ljus. Och ditt ultravioletta går förlorat blir till dist som ingen förstår. Hc isolerar sejsjälv men taffsar på min xtjej. Det kan dom gott ha, blekna bort med gula pergamentrullar i högen för allt som jag gett blanka faan i. Sväljer ner en klunk poesi med lila rök för att försöka mixtra fram en likgiltighet.

Självklart uteblir diagnosen. Jag glömmde den i regnet tillsammans med mina skor och nu öser det ner. Kanske ska man köra en insats trotts att det redan är för sent. Och all skam är i kroppen. den är det djupaste lagret utav missförstådd hud. Dethär är inte traiskt på mågot vis alls. Dethär är växa upp och tillbakakaka. Allt i ett. Dethär är att avlägsna sej från sin medfödda trångsynthet och söka tröst i sitt eget lugn. Dethär är ingen billig 80talsprodukt utan djuplodat eldskogstrams som skövlats för tankebanornas andrum. Avsmaknaden på läpparna bildar hinnor som hindrar mej från att prata. Orden lägger dej på hög men binder sej till trassel.

Saker som bara ses från månen

När man ser sin omvärld igenom ett facettöga.Drömskheten sveper kring mej. För jag kan få allt som finns att lysa. Dom kallar det för sjukdom men de är bara avundsjuka. Aspberget är väl värt att klättra speciellt för den obereste. Otroligheten när färgerna omsluter en och kronorna berder ut sej, förberedande. Möjligheten att förverkliga overhligheter och allt vad dom heter. Terapi för dom ljusskygga. Bygg ditt eget glashus. Skimmrande glasdroppar landar längsmed riktlinjerna. Så exakt som att minnas en smak och få munnen att vattnas, smaklökarna att dansa. Växtriket lägger sej nära intill som för att skeda. Gröper ut ögonen och serverar dem. Jandar likt målarfärg på mjuka bastrummor, får något att bindas till, att bidra till.

Jag gjorde en karta över framtiden, men nu när den finns är den kanske ovärd att klättra sej igenom trotts allt. Huvud täckt av mjukt bomullshår som någon lärt sej att tvätta ordentligt. Vila på bröstet så kan du känna vibrationerna från det. Stilla nu, bortom hinnan av fantasi som betonar vår samvaro finns bara fördomar. Men tills dess tar vi världen och välfärden med en nypa luft. Bygger kojor i pojkrum. Jag lovar att hålla morran borta.