När man ser sin omvärld igenom ett facettöga.Drömskheten sveper kring mej. För jag kan få allt som finns att lysa. Dom kallar det för sjukdom men de är bara avundsjuka. Aspberget är väl värt att klättra speciellt för den obereste. Otroligheten när färgerna omsluter en och kronorna berder ut sej, förberedande. Möjligheten att förverkliga overhligheter och allt vad dom heter. Terapi för dom ljusskygga. Bygg ditt eget glashus. Skimmrande glasdroppar landar längsmed riktlinjerna. Så exakt som att minnas en smak och få munnen att vattnas, smaklökarna att dansa. Växtriket lägger sej nära intill som för att skeda. Gröper ut ögonen och serverar dem. Jandar likt målarfärg på mjuka bastrummor, får något att bindas till, att bidra till.
Jag gjorde en karta över framtiden, men nu när den finns är den kanske ovärd att klättra sej igenom trotts allt. Huvud täckt av mjukt bomullshår som någon lärt sej att tvätta ordentligt. Vila på bröstet så kan du känna vibrationerna från det. Stilla nu, bortom hinnan av fantasi som betonar vår samvaro finns bara fördomar. Men tills dess tar vi världen och välfärden med en nypa luft. Bygger kojor i pojkrum. Jag lovar att hålla morran borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar