Två.

Oss ryggrader sinsemellan. Jag hade ett fågelägg, sprött som bara ägg och älsklingar kan vara, men jag kände i hela kroppen, visste vågade och trodde att det fanns ett djur där innuti. Dom andra visste inget men dom skulle sagt som mamma och pappa sa. Lägg ditt döda lilla ägg i slasken innan det börjar lukta. Jag höll det gömmt och varmt och tittade på det ibland när jag var säker på att ingen annan såg och när jag visste att alla andra sov så att ingen kunde höra. Hur jag viskade, hur jag tänkte. Hur jag rullade det upp och ner för min handflatas branta backar. Jag fattade tvivel. Jag formade mej efter de andras tvivler och lagar. Som sandslott i vatten raserades mina drömmar. Jag fogade mej och förberedde mej på det värsta. Sjöng små klagosånger för mitt egg.

När det så sent om sidor bar frukt i en underbar liten kyckling låste sej min hals och för första gången förfann jag mej förstummad. Men den vinglade fint fram som en liten sepeunge. Kvittrade så glatt i takt med allt. Mitt lilla hjärta brast och jag bar den med mej i torso.

Min lycka var total trotts att jag visste om hökarna som jagade i trakten. De skulle redan ha varit den på spåret om den inte haft välsignelsen att gömma sej i klar sikt. Hökarna såg mej som en hök, jag bar mej och betedde mej som en. Flög med breda vingar för att inte visa vad som pickade på insidan. Lyckligtvis dämpas pickandet av pickandet i mitt huvud, var ska någon som alltid måste hållas gömd lära sej flyga? Hur gör man något så bräckligt starkt och hållbart? Ingen vet bättre än jag vad den lilla stackaren har för gener, klen och spretig klamrar den sej till allt som är fast.

Till tonerna av 747 ska min älskling lyfta. Baklängesprat i sängen när bara skuldrorna nuddar varandra. Ömsom fjärilar ömsom rakblad delar med sej av sin mönsterrikedom innanför revbenen. Låt mej penetrera din berlinmur likt en mödomshinna. Jag har blivit så trivsamt mjuk under allt detta. Chanser ger mej klumpar i halsen. Jag plockar toner från träden. Låt oss falla i sackosäckar för en gångs skull. Skuliosen åtsidosätts för en stund då tonsättarna stålsätter sej. Jag fångar pricken på ett finger och rullar den som en smuggelcigarett. Onda hökens vingar ska möta motvind och vägarna förenas i rom. Följ mej på vägen, dansa efter min pipa.