Nu har jag tillbringat kanske det viktigaste antalet år på denhär planeten. Det som ger en rättigheter och referenser. Och mitt i vimmlet lyckades jag få på mej någon slags agnarna-från-vetet-glasögon. Någon sa att dom klädde mej bra och jag vinglade fram och tillbaka i dem på en ölpicknicksgräsmatta mellan uppklädda ungdommar. 70-talet verkar vara påväg tillbaka. Så landa jag med fötterna först på den ödmjuka jorden som jag böjt efter min vilja. Gräv inte ner dej med tårna i asfalten som steker dina sulor röda. Röda ögon skakar på sitt huvud i dimmat ljus. Men jag visar inte upp poesi för det mesta. Svarar i metaforer på fåniga frågor och trampar fel och stukar foten in i vuxenvärlden. Är väl en världslig ung man som just påbörjat sina rikaste år. Produktiviteten ökar i och med uppdateringen som släpper till klockan tolv på natten. Som vattenfall över hornhinnor, en förskönbar egenskap som dom erhåller en bit bort från mej.
I min aspergersglasbur börjar världen klarna och ryggraden liknar flätat läder. Om bara sommaren kan hålla sej på hals tills jag fått organisera mina notepads. Misstänksamhetens öga har vuxit nu.
1 kommentar:
Jag vill bara läsa mer!
Skicka en kommentar