En försenad text om svek.

Svart kaffe i munnen, några dagar gammalt så nästan gift nu. Jag samtalar helst med röksignaler och spegelskrift som syns vid utandning. Jag har kanske blivit lite ansiktslösare sen, ja. För för vem kan man visa sina starkaste karaktärsdrag och faktiskt få positiv respons? Känslan är rödvinsspill klackar och klinkergolv. Scenerna är småsnacken på toaletten fyllda av knivar i ryggar och hårklyverier. Dra i min kofta bara , berätta något som jag inte redan läst mej till i dina nervösa skratt och när din haka blir sådär fet, så som bara jag ser och älskar.

En kedjereaktion av att behandlas som skit, jag mot han han mot dej och du mot mej. Så du slänger dig i hand på den som köat. En desperationshandling jag så ofta förlöjligat. Men vem är jag att glömma? Skarp kajal i en vardagsbelysning om avklär alla slags romantik. Du försöker disträtt att slänga dej bakåt, sådär som dom gör i filmerna, men dethär dramat leder aldrig till något mer än halvhjärtade ursäktssms och långsamt förmultnande.

Växa upp, klippa sej, skaffa jobb och inte härma james brown

Två små saker jag glömde säga. Först. Diskofil är dagens ord för bedagade bobdylanmän, och två, stockholm har visst något att erbjuda.

Stockholm, stolt ägare till den stora gråa betongklumpen känd som SR-huset. En plats där människor i stora hörlurar och snygga sjalar släntrar in vid udda tider för att spela in krönikor. Sr-huset, där politiken får strömma fritt, Sr-huset som förmodligen har arkiv jag inte ens kan drömma om. Där skulle man kunna bo

Man ska sluta när man är på topp.

Men livet är inte ett stapeldiagram lilla vännen. Och kanske är det dags att se över sitt pick och pack, packa mammas stora kappsäck från usa och dra vidare. Denhär världen är en stelnande form och jag måste finna varm deg igen. Jag vill planteras ner i parkernas stad, där hemmafester och studenter kreativiserar kring inget och allt. Där lågor slår mot husväggar. Och slagorden ersatt morgonbönen. Om revolution skulle ske i Sverige skulle den ske där. Möllan som utgångspunkt och tusentals studentliv blir till mannaminne mot barekaderna.

Tillochmed poliserna vallfärdar dit. Medans jag börjar fundera på om dethär med att bo bara är ett sätt att låsa fast sejsjälv. Precis som dreadlockskillarna kanske jag borde bli hemfri? Sluta injicera trygghet före så ska det låta blir det ända som biter mot bitterkylan. För om man kastar sej utför så årdnar sej allt och om man låser sej inne så löser sej inget . Det är det eller att lära denhära stan att springa. Sopa bort tomma ord och tomma band och bygga nytt. Skita i periferier.

min morgon i lilla new york.

Jag äter frukost på stan. Närmare bestämt på ett litet fik på söder. På nedervåningen står en man och argumenterar kring dljudteknik med cafépersonalen . På hans rygg står det "this Wolf bites back" . Musiken är mjuk soulsång. Hon som sjunger låter blond på rösten. Bakom mej finns en tapet som är en imitation av en bokhylla. Jag hör små bråkstycken av cafépersonalens konversationer med varandra. Om disken och grejjer.

Första gången jag skriver från min telefon. Jag har vaknat under en päls i en soffa idag. Det är nog ganska rättvist. Paret sover nära varandra bakom den överdimentionerade tvn. Jag sitter i soffan, djupt försvunnen i dess numera välbekanta rygg. Utanför ligger världen verkligen på ett silverfat, i form av det vi kallar utsikt. Små små måln av tankar glider mellan hjärnhalvorna. Dethär är en typisk sån balkong folk hoppar från. Greoa i tankaarna. Jag vet inte men jag börjar misstänka att jag är mindre än skärmen i sej. Nu ska jag röka .

F-a-q-t-u-r-e-r-a

Det stavas fakturera och nu kommer jag att få pengar för en kreativ insats. Typ ett jobb fast för folk med färgglatt hår. Det kanske bara heter fakturera om man är rolig och det är jag ju inte(för pengar i alla fall), men det får duga, för vingarna är lätta och lungorna svävar lite i min bål. Ibland måste man få ha oångest och vara ostressad. Kanske bara jättelite hoppa på målnen man skapat.

För jag är fucking askool och det är okej. Kanske störande stötande med känslor som bor överallt men kanske inte borde uttalas alls. Och så har jag lagat en tand också. För första gången i mitt liv och den känns som plast nu. Förövrigt svalnar flammor påfallande enträget långsamt. Speciellt när dom har kattungeögon och ser så inbjudande mullemjuka ut.