Benen biter inte längre upp än att jag kan se dem i ögonen och sortera deras tänder i min halsbandsmateriallåda. Vrid och skrik baby. Det går runt en kille som säger att alla är dumma och fula. Och om man säger så är man nog ganska dum och ful. Jag blir glad av allt och ritar upp dewt på väggarna. Jag skrattar åt missär och skrattar med sär. Jag har svårt att svälja det pretentiösa i kuken allvar. Missär är nog det mest skrattretande man har. Och ordvitsar. Papperssvalor papperssvalnar men minner fortfarande, och i mitt huvud kan jag återuppleva svunnen struktur. Stukatur frälser mej så fort jag hoppar fram genom stan, regnet luktar så underbart och för all kall gröt finns en micro. Jag är alltid så lycklig när jag är själv.
Om jag hade råd skulle jag spänna upp en duk som var större än mej på väggen, och jag skulle måla av någon som aldrig skulle kunna finnas bara för att ge bort en chans. Folk tror att det är ball eller försöka fast det är ball att försöka. Och vissa saker svider men bildar till sist en jävligt skön storry. Det är itne så illa i ett universum där minus och minus blir plus.
Jag tror så mycket om män i skor. En sak jag tror om dem är att de godtar olycka utan att ifrågasätta den. Hur kan man över huvud taget godta något som irriterar en utan att ifrågasätta det? Frågor ger förklaringar ger kontackt bygger på referensarmar att kramas med utvecklar seendet och nyanserar det svartmålade. Allting du vill ha kan du hitta på. Börja stamma för i helvette ! Stamma till ett beat och kalla det musik Förvräng och vrid på munjipor. Om inte för annat så i studiesyfte.
Det finns människor som tittar på reklam på teve men känner sej uttråkade när dom åker tunnelbana. Metaforseendet är ett gyllene facettöga tillräckligt till att bräcka alla tillkortakommanden. För det är lätt att argumentera emot men svårt att faktiskt tro på något.
Sorry festen, nu dansar jag vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar