Flamboyantaktat inlägg

- artat.

jag täntke tala om fantastik, eller fantasism som det också kallas.
Jag täntke berätta att jag inte känner mig det minsta lilla fanstastisk just nu. Och som bekant är fantastik den sortens tallang som ger folk gåshud, och som folk minns för evigt i sina hjärtan. När man skapat något som påverkar någons sätt att tänka förevigt.
Jag känner en stark avsaknad av fantastik i nuläget. På senaste har de små kickarna uteblivigt.

Dock varierar det fortfarande. I fem sekunder känns det bra att inte vara en fantasm, det känns som att jag är påväg åt rätt håll men mina världen slår inte högt nog, min fantastik ligger inte i det området, som skulle göra det möjligt för mej att vara där nu.

Sen känns det förjävligt att vara en ickefantasm idiot som försöker i alla fall och tvingar sej in i plats för att visa min råttdans. Det känns skamligt och fel. Och det känns som om jag aldrig kommer komma dit. Som om jag inte har det i mej.

Eller så känns det som om jag alltid varit en liten människa. Jag faller liksom mellan stolarna på det sättet. Jag har fantasm-draget att världen inte står i social kontackt med mej utan snarare ser jag den genom immat mönsterglas, en insperationell världsförbindelse. Men då min avsaknad av fantastik är omfattande så plattsar jag inte. Faller djupt ner mellan stolarna bryter lårbenshalsen och rösten bär mej inte när jag ska ropa på hjälp.

När jag anknyter till världslig fantastik så känns det som att jag anknyter till den genom min egen fantastik. Jag brukar känna en pulserande ådra ibland av det innuti mej. Och jag brukar ha min glasbox. Men nu känns det som att verkligheten med slägga i hand bestämmt försöker krossa den, tvinga mej att gå på gatan och trampa i tuggumi.

Och med mina två små(ändock ganska breda) händer försöker jag att stoppa flodvågen av realism som väller över mej om glaset bara spricker lite till.

Grejjen är bara den, att alla mina nära rentav består av fantastik. Fantasmer som hänför och förstrollar, påverkar och omvandlar. Och i mitten av en fantastik-kupål.

Nej, nu vill jag lyssna på min musik och krypa ihop i en boll och rita