Ragnar röker.

Jag håller mitt nyfödda barn i handen. Han heter Ragnar och är ungefär lika stor som en pepparkaka. Han luktar gott, och jag ler och blotta åsynen av honom tinar upp mitt frusna hjärta. Mitt lilla barn, han ligger så fridfullt och sover i min hand, jag smeker honom bakom örat, böjer mej fram och pussar honom i nacken. Jag stoppar in honom i munnen och äter upp honom. Han smakar ljuvligt, hans små små ben går sönder när jag tuggar på honom. Det knakar sexigt, och jag halvsluter ögonoen förföriskt. Han smakar sött och jul, litegrand som en pepparkaka faktiskt. Innan jag krossar honom mellan mina tänder ger han ifrån sej ett svagt pipande ljud, nästan som ett rop på hjälp.