Grioa åhh, dina ädla ord sveper in mej i mjuka känslor. Till skillnad från alla de kantiga som surrar surrar surrar vägrar lämna mej åt mejsjälv. Men nu är tonerna vackra och din ensamhet är din skönhet här nu och du går inte. Du står kvar och vi har ett kort samtal om svalorna du såg flyga över hustaken idag. Jag talar inte tar istället av dina ord behandlar dom som mina som kärlek värmer dem lägger ner dem i ryggsäcken bjuder på kaffe men du avböjer. Du har någonstanns att vara någonstanns att gå till och jag känner igen detdär tonläget det har andvänts förut och jag förstår dej så jag vet hur du tänkt gå hem till din lägenhet bara två kvarter ifrån min. För vi bor i samma stad samma hjärta men det blir mest småprat, tänkas småprat mellan eldsjälar jag går hem sätter på te åt mejsjälv tänder cigaretten börjar om på nytt. Och som påhittade sagor läser jag att du har flytt, flyttat utomlans och vidare och tidningsbladen vitnar när jag slår ditt nummer och knastret ekar i mitt kala kök.
Och jag skickar tusen svarlösa sms trotts att jag vet att du inte läser. Jag går små omvägar på vägen till jobbet eller mataffären har ouppklarade affärer två kvarter från var jag bor. Och hororna har börjat jobba i porten och dom ringer mej om natten jag svarar romantiskt och bjuder på kaffe men hur mycket kaffe jag än bjuder på lyckas jag ändå inte kompensera. Trevande vevar jag ner markisen fäller ner persiennerna drar för gardinerna gömmer mej. Och ur saknaden föds en längtan och ur längtan föds ett behov och ur behovet föds åtrå och tomhet och jag ritar släktträd över väggarna suger mej fast som sugmalar håller mej fast på samma plats dricker koppar med kaffe två droppar i taget. Jag har tappat taget kortfattat man vill ju inte bli lågdragen eller betagen för sådannt där lämnat vi till resten skriver under med hemadressen skyndar hem köper expressen på pressbyron pressenterar mejsjälv under ditt namn. Och hon i kassan stirrar på mej uttråkad och glåmig nymålad och måttligt road av sitt liv som tycks hacka sej fram skadat av klasskamrater i högstadiet och en rent ut sagt tråkig uppväxt. När jag går hem finner jag dina nycklar på golvet. Någon har gett mej svar direckt i brevinkastet och jag kastar mej ut.
Men vad händer sen?
(forts kanske följer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar