Ont i fötterna, i fotstegen jag hör överallt andas. In. Ut. Och jag hör hur luften flyttar på sej för varje rörelse vi avfärdar avklarar utesluter. Och jag hör svängningarna i luften,ibland ser jag hur den vibrerar. In. Ut. Och jag komunicerar såhär, när du vrider på ringen på fingret så förstår jag dej. Och du räknar till tolv. In. Ut. Alla timmar alla planhalvor alla golv alla förvirrande hutlösa gränslösa begränsningar och vi söker luft, utrymme andrum. Och vi finner skåp låsta dörrar och halvtorra mackor. Sen gick vi hem igen, nöjda över att ha kommit in någonstanns. In. Ut.
Stannar upp i centralpanikens celebral pares. In. Ut. Och tänk , tänk om man bara kunde få tre timmar som inte räknades. Tre säkra timmar som man bara hade. Som bara var dina. In. Ut. Det börjar bli höst.
1 kommentar:
shit i helvete vad det känns som att du beskrev mitt och joels rendezvous där.
Skicka en kommentar