Jag tänkte börja skriva som så ofta här, rakt från hjärtat hälla ner det som besvärar mig i stunden. Men så kom jag in och började läsa här. Det är tomt här nu, men det har alltid varit ganska tomt här. Ibland har någon kommit in, läst ett inlägg, lämnat en kommentar. Men för det mesta har dethär varit ett tomt rum.
Fast på ett sätt är det ju inte alls tomt, för varje gång jag frågar mig vem dethär rummet är till för kommer jag fram till samma svar; det är till för mig. Här vågar jag säga även det som ligger djupt nere, här vågar jag skriva långa tankar, utan att ständigt ifrågasätta dom. För jag kan ju aldrig visa upp någonting om jag inte spenderat en evighet med att vela om huruvida dess existens är berättigad. Här är existensen av text berättigad, inte för att den fyller vissa krav, utan för att jag just i stunden vill att den ska finnas.
__________________________________________________
Ska? Hette det inte skall en gång i tiden?
__________________________________________________
Fast på ett sätt är det ju inte alls tomt, för varje gång jag frågar mig vem dethär rummet är till för kommer jag fram till samma svar; det är till för mig. Här vågar jag säga även det som ligger djupt nere, här vågar jag skriva långa tankar, utan att ständigt ifrågasätta dom. För jag kan ju aldrig visa upp någonting om jag inte spenderat en evighet med att vela om huruvida dess existens är berättigad. Här är existensen av text berättigad, inte för att den fyller vissa krav, utan för att jag just i stunden vill att den ska finnas.
__________________________________________________
Ska? Hette det inte skall en gång i tiden?
__________________________________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar