Tunga ögon velande sinne. För när man försöker frakturera sej ur denhär matematiska röran är allting man kan helt oandvändbart och nånnsens. Blir jag kanske långsamt omsprungen av en ung aspirant? Vad är botemedlet mot framtidsångest? Jag vet så mycket som att det inte är stockholms uteliv men det kan definitivt dämpas av Flamman.

Man kan förbereda inför allt man ser framför sina ögon, men när jag ögnar genom papper ser jag mest grusade förhoppningar och krassa utbetalningar. Ibland kanske man måste få vila även dom ögonen som siktar högt. Ibland kanske man måste få sila sand mellan fingrarna och se världen rulla från ett slutet stillsamt perspektiv. Ibland kanske man måste få jaga inbildade drakar en liten stund, ta till vara på dem medans de riktiga väntar bakom hörnet.