Så vi simmar runt i ägg eller ögonglobsburken, förhoppningarna är fragmenten som lösryckta svävar där med oss, de vita formationerna ägg som glob lik är världens begränsningar och verklighetsförankringen, vätskan är möjligheterna vi kanske eller kanske inte kan uppskatta och glaset får bli tillkortakommandet av våra egna perspektiv.
Kanske om vi utvecklar världen som i stafettlopp, som att bygga applikationer till en android, som att ta sej vidare mot allt motstånd och över barriärer med en skallgångskedja som går man ur huse fast alldeles oburdust och med ett klart och etablerat syfte.
Det finns en lamslående frihet i att ge upp sina förhoppningar. Men mer som i att släppa värderingar. Bli världens uttrigaste kugghjul säger dagens lyckokaka i min bloggpropaganda. Du har drömmar kvar i skorna och kanske är dom inte hålfotsinlägg utan endast blotta hål som blottar din stortå och lämnar denne offer för världen väder vind och hån. Kaffet har en tendens att systematiskt beröra själsskapandet och tryckandet av den nakna kvinnokroppen mot målardukar.
Tusen rislampor har ramat in dina förutfattade meningar om framgång, så vad gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar