Det handlar om arlaimperiet idag. Jag tänker mej att dom är som vilken svinrik familj som helst, vill inte riktigt svara vad dom är rika för för att det känns lite fånigt hur det än blir.
Soligt när vänner händer under taket medans vädret vänder mot mej utanför dörrgränsen. Det är något som slår skevt i mej när jag förvånas över det absurda i mina egna anekdoter, då åter till dem som likt arlafamiljen är dubbeleggade barn med rika föräldrar. Kanske är dom samma sak bara inlindade likt sushibitar i mysterik myteri och konspirationer. Jag förvarar få färgglada fåglar i min torso men dom kom ur ett brett urval. Jag vill skaffa ett talfel att skryta med på firmafester och dylikt när jag nekar till medned med ett skevt leende breddat av fittpeircingshemligheter. Kan du ta något förfärligt på allvar? Dom ser bara en sanning från ögonbrynsmuskeln fel. Jag ser bara en vinkel ur högdalen fel.
En viss förort breddar ut sej som en avundsjuka kring mej och alla verkar bo där tätt omgivna av den sortens romantik bara smala knivar likt lerverktyg kan urskilja. Jag stavar fel för att urskilja något att likna vid personlighet, för jag har lärt mej att dom vill mäta sådant, på skala i tal formler och marginaler. Till skillnad från charm som är mycket mer dragqueen och märkbart.
Jag reser till new york ikväll, men berätta inte det för hemligheter och allt vad det heter är inlåsta i bakplåtar eller barskåp och förvaras bakom lås bom och barbröstade muskelvakter påminner om tevespelskarraktärer påminner om fattigdom och fulhet påminner minner ingenting alls.
Kommer jag att ta slut på denhär brunnen ur marknadsekonomikursers kvällskursinspiration till att starta nya företag liv samliv sexliv blir livlösa feta ungdomskroppar på isen att hitta med din familj på en skridskoutflykt.
Det regnar inne i högdalen, men jag vill sluta sammanförandet av ingenting alls med att nämna ett från landet av palt undansluppet wilddjur. Folk har en tendens att lämna poesi på mina påhittade dörrmattor som är skor att trampa ned. Kaffe färgar timmar i filosofi och förklaringar för att kunna greppa någonting som inte går att summera på din resumé. Dom kallar det inspiration jag tror att jag kallar det peppartjack och spärrlöshet. Om det ska hålla på såhär kommer jag nog aldrig vilja bli vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar