söndag 14 november 2010

Reflektion och matsmältningssystemets sätt att bearbeta konversationer

Ska vi ta något personligt istället? Men vad är skillnaden mellan sanning och ironi då jag bara skriver texter ur melankoli knivegg eller total eufori. Svalorna stormar ur skalpen nu, vingslagen slår tillbaka mot mitt medfarna väderbitna ansikte som jag ritar till konst dom morgonarna då jag spänt mejsjälv. Kunde du mäta sanningshalten i den poesiliknande skit jag spyr utöver dej skulle du reagera annorlunda, jag har hävdat samma sak förut för vuxna med position som vägrade tro att så var fallet.

Men ibland kan romantik mellan glasbitar bidra till stabil, hålla ett livs bana över den standardiserade gränsen för vad som är värt att tala om. Det är klart att du vet, för jag vet att min sekretess är ungefär lika diskret som ett slag i ansiktet. Insikt,insekter,vanvett,öppenhet,ochhelvette, där har vi måttstocken jag sökt i mörka gånger med el på lykta efter! Det kanske låter chevt och osant när jag säger det, med ord som bygger er, bryter ner små bitar av själen till beståndsdelar och publicerar, för hur mycket av mej kan rymmas i ditt hjärta egentligen, mindre än vad jag kan ge? För om så är fallet är dethär det självfallet bästa sättet att sköta kommunikation skjöt den i magen och håll den varm som fula spädbarn på burkmat äter sejsjälva mellan lattemammornas ben på cafeer där din sort bespottas med svart smink hatt och trång målgrupp bland tänkbara bekanta vener och vänner.

Inga kommentarer: