I mitt lilla kollektivsliv är det jag som masserar. Äldskogsälskarna skvallrar obekymmrat om äldreomsorgen och andra aktuellda ämnen. Jag ämnar mej bäst att vända ryggen åt. Det kan vara svårt att nå detdär med åtrå då blir jag deras träkar medans bråk om vem som är karl utspelas. Uppspelet gör mej ej längre uppspelt och jag spelar alltid mina kort fel. Välvilja kan komma långt i värjande men världsvälde och värdet på pengar sätter ni i första rummet. Å andra sidan finns det bara ett och jag droppar av rädsla svett och nyförskaffat vanvett för att bli komplett i mitt quest att bli sedd som efter.
Aplicerar uteslutningsmetoden sökandet efter vad som gör mej glad eller får mej att må bra. Och ineffektiviteten har satt sej i huden nu. Gröper ur mina porer och bildar månekratrar. Jag har inte sett men hört det ryktas om att i rymden så finns inga kännslor. Dom som kallade mej kännslig kanske kalkylerade fel. Staten vill inefektivisera välmående jag för skrämmselpropaganda i mina försök att känna som normala män i skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar