Min fot blöder, min hjärna blöder, otåligt. Idag har jag stora uppdrag framför mej, involverande en ny besättning här i hemmet jag bor i. Varför måste livet gå enligt tidslinjen?
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom..... Igår överdoserade jag på minnen, började leva i en annat tid inuti. Ett litet litet djur kröp fram till mej och förklarade saker. Vi förstår varandra bättre och bättre, lär känna varandra över tidslinjen, för vi kan se varandra, har lärt oss ficklampespråket. Det är lätt att ta med sej, lika så blir det lättare att bära dina tunga väskor när jag blir starkare och starkare, bättre till att hjälpa till. Och jag tänker på dej.
2 kommentarer:
Visst är det kul att jag får så galet många kommentarer, MEN SNÄLLA! Lugna ner er! Jag hinner ju inte svara på alla! (ironin slår som spön i backen)
"Varför måste livet gå enligt tidslinjen" Håller med, enormt frustrerande!! /Katta den gamla vikarien
Skicka en kommentar