Och jag lever här, omringad av det ni kallar för sjyssta killar trotts allt. Lever relativt omoget godtrogen i en vacker värld som till största del är det jag projecerat på den. Vill ha mer av enskilda sinnesstämningar. Men även mera flera fartfyllda fläkter jag jag kan välja mej till eller ifrån beroende på humör. Jag är den som försöker övertyga dej om att alla världens konflikter och alla känslor av dödtid skulle gå att lösa om alla bara bytte telefonnummer med varandra och vågade ringa.
Delar med mej av tankar ideer och delade meningar. Saknar alltid dom stunderna då jag delat meningar. Vill mera och vill mena allt jag säger, men kanske inte säga allt jag menar.
Vi är äldre nu, jag har härdat in en vana av att gå upp klockan sju när jag har något att gå till, vi har orienterat oss till inträdesproven till våra hamsterhjul, det ser ju nästan bra och kul ut, men vi skämtar om det, lugubert. Sarkasmen blir som en idrott, sär-kastande. För att det ska bli lite lättare och vi blir lite mindre lastade inför våran egen otillräcklighet när vi ser den.
För visst är vi speciella som ser den? Vi förhåller oss olika till vårat gemensamma vetande, och det är det som mest intresserar mej. Du kanske.
Nu börjar jag se ansikten bakom rubrikerna, jag ställer frågor. Kanske en bit på vägen men förmodligen inte. Min mening med det hela är att gå vilse och säga samma saker tusen gånger., Nu går jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar