snabbt nedkraffs

Mhh, hemma igen. Första lugna tiden på... På länge. Det är inte så mycket sommar kvar nu, men det känns som att jag spenderat den väl. Lite livskval, men vad annars finns sommaren till för? Jag har så många livsöden i mitt huvud, det är inspirerande, förvirrande, utvecklande, hänförande. Jag håller på att bli tyst igen. För mycket social samvaro lämnar mej alltid såhär tror jag. Och det är inget negativt alls. Jag kommer att få tid för pusslande till sist. Arvika 10' var fint. På direkten fann vi nya vänner och ett helt underbart camp av dessa. Sedan blev det två små offtrips och nu är jag i malmö. Jag har kanske inte så mycket att skriva egentligen, men jag gör det endå. Jag vill mest stanna och se var jag står. Jag skulle vilja stänga bloggen. Jag skriver här för att det inte ska kunna försvinna, inte för att dela, egentligen. Skulle behöva en tyst blogg, får se om jag kan åstadkomma det.

Mycket fixande på gång, det är behövligt. Organisation behövligt. Jag ifrågasätter saker som jag aldrig tidigare ifrågasatt, och det känns bra. Man ska aldrig bli förblinad endå så.