Återigen är man dödsförkyld. all ineffektivitet i mej, det står mej, gnager hål i mej skär sönder mej. Frustrationen är överrumplande, speciellt när syntharmusiken från förr dyker upp i mitt huvud och jag minns hur vi dansade. Mycket arvikatankar.
Men även tankar om ett mycket udda djur som bara måste fångas förvaras och studeras. Jag fashineras över vackra ting, dras in med hela hjärtat. Jag vill så ypperligt hjärna komma tillbaka till min värld. Jag vill så småsint hjärna få saker klara och fixade. Och jag är medveten om att den ända beränsningen är min egen lathet. Hårdhet är guld värd för sådanna som jag . Bara jag. aleen i aleen. Felstafv. Vill så många saker, saker vill så mycket jag. Jag som drunknar. Jag. Jag som jagar. Älskar. Blir älskad tillbaka.
Så jäkla illa patetiskt hypotetiskt lycklig. Så obefintligt jäkla välplacerad. Jag måste få tid till att bygga upp mina små system. Måste få inse gång på gång att det bara är jag som kan skapa dessa. Jag vill vara i min egna jäkla värld. Klickar dina telefonsamtal för min tråkiga jäkla skull.
För att jag aldrig fått vara såhär förut. Det är så viktigt för mej. Så snälla. Låt mej hållas. Hållandes på med hopplösa fasoner, fångar pokemon. (For i am winterborn)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar