Som en liten fjäder föll jag för vinden och glömde alldeles bort var jag bor & hur jag ser ut. I ett tomt tomt nötskal får jag precis plats att krypa ihop mej, samla tankarna. Men jag känner mej possitiv. Alla är olika. Världen är ett kollektiv.
& nu vill jag inte ampassa mer. För alla ord är fel ur höger vinkel. Kan jag säga kan jag säga? Ingen läser endå dagböcker. Dom bara skrivs. Utom jag då. Men jag är faktiskt glad ikväll. Bara trött och o samarbetsvillig. Mycket mer äventyr än vad jag planerat, kanske är det grejjen med äventyr?
Jag vill prata i tusen timmar just nu. Tusen och en till, men inte två. Alla hävdar jag menar dansar i en stor ring kring en stor kuk.
Egentligen vill jag mest säga något, så att någon annan vågar säga något. Så att vi kan konversera.
Hejdå
1 kommentar:
idag tycker jag om Ebba extra mycket!
Skicka en kommentar