Men livet är inte ett stapeldiagram lilla vännen. Och kanske är det dags att se över sitt pick och pack, packa mammas stora kappsäck från usa och dra vidare. Denhär världen är en stelnande form och jag måste finna varm deg igen. Jag vill planteras ner i parkernas stad, där hemmafester och studenter kreativiserar kring inget och allt. Där lågor slår mot husväggar. Och slagorden ersatt morgonbönen. Om revolution skulle ske i Sverige skulle den ske där. Möllan som utgångspunkt och tusentals studentliv blir till mannaminne mot barekaderna.
Tillochmed poliserna vallfärdar dit. Medans jag börjar fundera på om dethär med att bo bara är ett sätt att låsa fast sejsjälv. Precis som dreadlockskillarna kanske jag borde bli hemfri? Sluta injicera trygghet före så ska det låta blir det ända som biter mot bitterkylan. För om man kastar sej utför så årdnar sej allt och om man låser sej inne så löser sej inget . Det är det eller att lära denhära stan att springa. Sopa bort tomma ord och tomma band och bygga nytt. Skita i periferier.
2 kommentarer:
Ja. Det låter som att du ska det. Eller att ditt berättarjag i alla fall ska det. Usch det blir tomt i Stockholm.
:*****
Vi får se, Kalliningrad kanske behöver fler invånare? <3
Skicka en kommentar