Det är som en liten mandel i halsen. Inte halsmandel, iglöggenmandel. Fast oskalad med strävt skal mitt emellan mina mjuka blödiga mandlar som är husvärrldar till oändligt med världsligt ovesentligt slem. Den blockerar ord och agerar frö. Jag trodde inte att domhär tankarna var mina längre. Men all intelligens i hela världen är världslig någonstans mellan ett basebollsträslag mot tinningen och en missad busshållplats hög på hunger.
När du lyssnar på en hel cede utan att känna någonting, misstag vissnar på gravplatser överallt om dagarna. Och det saknas något som kommer att sticka hål i den hela vardagen innan den är över. Produktivitet är ett blindt mål att förgöra sej i. Likförbannat är motsatsen detsamma. Men jag tror att alla dessa känningar och begynnande datanördsspänningar kommer att leda till något. Utvecklingen är maskar underhuset och en förbannad mandel i halsen. Jag försöker att snickra något på alla deras ideer som jag har tagit till mej men jag vet inte hur långt de faktiskt är mina som jag accepterat eller deras förklaring till något jag inte räcker till att ifrågasätta. Ska vi ha fruktstund istället för frågestund? Blunda blindt för verklighetens skuld och hoppas på trevliga bananer och ananaser som hunnit gulna.
Den som sett allis med is vet nog precis vad jag menar. Skeva höstförhållanden speglade i en sentimental vinkel med givane miljögifter och ett barns sätt att referera. Liksom skott mot huvudkarraktärer i filmer går det över huvudet. Vi bygger saker vi inte kan förstå och kanske borde det som binder oss samman som mest blivigt stoppat på labrationsbordet... Kontroll är ett fult ord.
Sen ville jag självklart självvalt nämna något om knark och horor men tanken flydde som påtänd bensin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar