Det är rätt och jag är redo, med fjädrar i vinden och blicken fast mellan trädtopparna, precis över draken du rycker i, draken som inte verkar bry sej eller ha(r) mycket bry. Trappspiralen är en atrapp upptrappad för att du ska tappa bort dejsjälv. Det är ingen skam i att lägga ord du inte har bud för. Känna tyngd du inte kan bevisa. Ha canser som din läkare misstar för stress.
Ord är som regndroppar som landar tunga med eftertanke i pannan, och dom sabbar inte frisyren, frisyren sabbar dej. Paralellerna är cirkelritarna dom petade sej i näsan med på mellanstaidet. Du är den efterlängtade jordgubbskrämen som tog slut i förtid. Brann ut i förskott, försköts som palme. Tummen ur röven fast att jag inte ens visste att den satt där. Mellanskickt av frågvishet, som en skiva i din hårddisk. Ordval för att provocera. Valord för att förföra.
Här är jag i examens svarta skamrock, förtvinar under stolthet. Masgrosbarnet som aktivt väljer asfalten sen asfalten slutade att aktivt välja mej. Aktiv i ett råtthål, aktiviteter som att leta kryphål. Krypterar visionen för att kunna bära den på utsidan. Som kuben som började som lås. Lockande mekanismer. Internet rinner in i ditt huvud, som vågor i sej sjäva. Folk funderar skeptiskt kring vilka processer det hindrar, för visst är väl vår samtid speciell? Kulmen i världens berg&dalbana. Spela upp scener ur ditt liv bakom ögonlocken i sitcomformat. Dom provocerar världen med sina händer, jag har bara halvtattiga pretentioner som inte ens rimmar.
Solsidan av ciggpaketet, reflektionen på kaffekoppekanten. En stad som långsammt suger upp sitt regn och buller i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar