Solskensvatten

Min kropp brinner på insidan. Jag har tänjt på gränserna för vad den accepterar. Kanske borde jag förfara mej då detta inte är helt obefogat, över träningsverk och dylikt. Men trotts att min hud börjar kylas brinner jag.

Jag kan inte förhindra minska krympa eller förringa känslan. Och känslan just nu är alla. Som om någon dragit en arm över schackbrädet som är mitt liv har alla pjäserna bytt plats rörts om eller puttats ned. Jag är som en vandrande klitoris idag, alla intryck blir storslagna och fantastiska. Minsta lilla gest väcker mina djupaste känslor.

Jag vill vila i en famn eller på ett isflak eller stå lutad ut över en hög höjd, varän man finner ro i stormar som dessa. Jag har windsurfat och älskat det. Jag blir nästan lite kär i alla jag träffat idag. Mina armar börjar kännas tunga men själen är ivrig som någonsin.

Imorgon ska bli ännu bättre tänker jag, uppuppupp