En alternativ läsning av filmen frozen.

Elsas föräldrar får veta att hon lider av depression, vid ett dramatiskt tillfälle skadar hon de i sin närhet genom att känna som hon gör. Hennes föräldrar uppmanar henne att bara sluta känna, att då kommer allting annat att fixa sig med tiden, men Elsa är olycklig och isolerad. Deras sätt att bemöta hennes tillstånd får henne bara att låsa sig ännu mer, hon finner inga vägar ut, blir i det närmaste apatisk.

Den relation som tidigare berikat hennes liv mest skadar henne bara, för den påminner henne om vad hon inte kan, känna glädje. Och vad hon dess utom inte kan, dela med sig av det hon faktiskt känner. I sångnumret "let it go" omfamnar Elsa sina känslor, så som dom faktiskt är och accepterar dom. Hon är därefter fri med sigsjälv, men när andra är i närheten känner hon åter igen att hon måste hålla upp en fasad, sluta känna det hon faktiskt känner, vara någon annan. Och det kan hon inte hantera.

I slutet inser Elsa att den som älskar henne på riktigt, hennes syster, älskar henne trots det hon känner. Älskar hennes helhet, inte bara fasaden. Först då börjar Elsa att tina.