Så jäkla fajn, ändå inte, så jäkla smart, fast ändå inte, så jäkla världsvan, fast ändå inte.
Ska vi leka kurragömma? Kan du respektera min insektsliknande uppsåt? Vill du att jag ska berätta sanningen för dej, en väldigt smal och enkel sanning om något du aldrig tänkt på, något du inte ens visste fanns?
För jag tar mej fram på dom vägar din mamma aldrig lät dej gå på ens på ljusa dagen, jag får sova över där om du vill. Men jag ser världen genom en distanshinna jag inte kan penetrera, vilket jag oftast inte vill. Jag har lärt mej att se min säregna klarhet som en tillgång. Jag vet nämligen om att saker du tror på som hårdfakta bara är accepterade ideer. Jag kanske igenom personligheter och sköldar.
Det känns bra, simon fixade biffen. Jag har fått en ny väldigt liberal fast endå inte tanke. Om världen och mån i skor. Nu står jag i ett med det som bara en annan människa vet om att jag förstått, det är inte vad det låter bara den andra skulle kunna veta. Fast exakt tvärt om också.
Jag ville skriva en dikt men det visade sej att jag bara va en sil. Jag vill ha någons tankar, så om någon ser här vore det snällt att ge bort dom till mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar