I en av de bästa böckerna, en av dem som limmar sej till hjärnbarken, som sätter en i en sinnestillvaro man trodde var någon annans, en sådan som fångar en och vägrar låta en gå därifrån. I en bok som jag ramlade ihopa med av en slump i form av vännens kärlekssump och senare också mitt eget torskande av den vanan står det om just dom. Dom långa ostörda tankarna som är den första hösten i en egen lägenhet, som är en ostörd semester med fokus på att skriva. Som är den totala avslappningen man sällan säg mej aldrig snuddar vid, totalitär och magisk frihet i frid.
När världen tilllåter dej att läggas som ett lock på, observera ovanifrån med förstoringsglas - koncentration. Att vila mot det bröst vars hjärtslag är tiden. Kanske blir jag för sinnerlig eller stinnt ärlig nu, men bakom denhär dyngan står någon och vårdar sitt innerligaste. Den metaboliska processen som är allt. Tryggheten i att magkännslorna får sova väl inatt.
Någon kissar i en trappa och går vidare, stinn vindoft fastnar. Som små små minnen. Som de vackra sagorna om de depraverade sagobegynnelserna. Det var en gång en alkad aspirerande nöjesjournalist som var förälskad i någon som var tusen gånger koolare än honom själv. Låt oss fortsätta där ifrån. Jag vill bort, jag vill ut på landet, eller ut ur landet eller vart som helst där det finns främlingar. Tänker du någonsin på alla statister i din vardag som du inte märker, dom kanske har gått in i dej, handlat före dej i kön och knackat på och klagat på festens ljudnivå i din närhet tusen gånger förrut? Nu utnyttjar jag bara mitt utrymme.
Menn kanske är det just dessa undermedvetna påminnelser om det monotona i mitt liv som får mej att vilja bryta mej ut. Ut ur fejsbookångest kaffekokarbråk skolscheman dyra ölar dryga hantverkare mankanskebordepluggatillpsykisktsjuk rätta dej i ledet tänk. Jag vill till platons hur började allt vad är ett liv tänk. Jag villl götta mej i det framgångslösa frågandet. Vetandet som kommer från att man bara vet mindre och mindre ju mer man vet. Kanske är dethär i takt med allt annat trevande och i slutet mennlöst. Menn jag vill förklara denhär dimman, och det rättfärdigar allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar