måndag 19 december 2011

Det verkar som att alla bär dom stora glasen

Om darrande kärleksbeläggningar på huden. Om kärleken till något som är så nära men så långt bort. Nämnda gator som blir laddade när man går i fotspår. Inringad samtidigt alltid tolv steg efter. Det är något med att närvara när pulsen gör uppror. Det är något med ord från mun till mun och det är något med att få dela med sej av alla tusen reflektioner.

Och jag saknar en större debatt på ämnet idolkärlek. För mej förefaller företeelsen som ett sundare alternativ till bedrövade jordakärlek. För det finns alltid spänning och vibrationer i min kärlek. Aldrig hopplöshet förliknelse eller upplåtandet av drömmar. Visst är ett näringskomplement av närhet behövt, men avsaknaden av detta ska avfärdas som ett helt annat problem. När det kommer till kärlekskost sitter många fortfarande och petar bland kalla rotfrukter.

För vad är närhet mot tankar och förmågan att fantisera om en vänsterhäntas fantasi om hur gamla människor fantiserar? Var finner människor utrymme för halvkrasst skedande på olika villkor med vitt skilda perspektiv på vad ni representerar? Dehär är inget korståg, det här är en strävan mot uppluckring utvidgning och en allmän diskunion om varför människor låser inne sej i trånga tvåsamheter. Dethär är en lågmäld viskning lydande varfööör till någon som sover.

För övrigt.
Hade jag besök av en kräkande skog som vilade sitt huvud mot en klosett lika som hur barn vilar sej mot fäders magar. Och jag tyckte det var vackert. Så jag förklarade en personlig princip. Sedan lade jag brunbjörnen till sängs och fortsatte vidare med mitt.

För visst är det ironiskt när du spenderat ett års studier på någonting med mindre öppenhet än en religiös rastamaan? Och visst känns världen lite främmande när du får dina insikter från en religiös rastamaan som brukat olagliga grödor sedan 12 års ålder? Men allting hänger i alla fall ihop. Det jag tidigare trodde var mina små enskilda kulturträd har vuxit upp och bildat skogar av band som jag måste nästa i. Snart är skogen en vägg täckt av små knappnålar linjer och kryptiska förkortningar. Det var nog allt.

Peace

1 kommentar:

ORANGE RANGE sa...

Om det är du ebbster, skriver du underbart. Fast jag läser inte vidare förrän du sagt att jag får.