3 födelsedagar och en begravning.

Och så har året gått om snårigt och kringsligt och blivit maj igen. Och det måste bli varmt igen, slappa linnen och ändlösa simturer. Allting kommer i chocker och överrrumplingar just nu. Som att kasta vatten på en oanande gås.

 Jag kommer alltid att minna dej som en värme, för närän hurdärhän man än kom in i din omloppsbana så blev världen lite tryggare. Lite vackrare lite varmare, du kunde göra livet logiskt med din ordning och reda. Som barn var vi mycket hos dej, vi brukade rycka morötter ur marken och försöka kasta macka på dammen.

 Du var aldrig arg och inte ens när vi var djävliga, eller, det var nog mest jag som var det. Inte ens när jag stoppade kaffesocker direkt i munnen. Eller när jag ville leka för nära dammen, retade min lillebror. Och när pappa dog så tog du hand om mej och mamma.

 Min kusin brukar berätta om dej och hur du var mot henne när hon började bli vuxen, jag fick aldrig se den sidan, men jag jag häpnas och glädjs över den bilden hon förmedlar, historier om dej som barn. Det finns ett begrepp som du myntade in i min värld och som jag alltid kommer att länka till dej speciellt när jag längtar efter dej; redig.

 För du kunde färga garn och glädja barn, du var händig och fingerfärdig på alla de sett, skulle något bli gjort kunde man lika bra göra det själv, göra det rätt. Ett stygn i hjärtat över alla stickade strumpor och vantar jag tappat bort. Hur jag som liten inte kunde se hur mycket kärlek som låg i det, ditt detaljerade handarbete värmde mina fingrar om vintern.

 Jag ringde dej när jag hade tappat min första tand, jag försökte brodera en present till din stackars granne. Bara för att mamma sa att han inte hade någon att fira jul med. Han var lite udda och kufisk, men du släppte in honom i värmen, och när vi klädde ut oss till påskkärringar sa du åt oss att gå till hans hus, han gav oss enkronor och sa;köp inte snask för allt. Du gjorde det bästa av allt. Jag har inte hittat min klänning än, till begravbningen, vi ska sänka dej i jorden och förhoppningsvis växer det upp en ny mormor som jag kan älska. Men sannolikheten är kanske inte jättestor. Jag ska försöka mitt bästa, för att ta med dej i mina steg, vårda mina minnen och hålla kvar dej.