Jag hatar dej ditt jävla sepe mongo. Jag vill inte sitta fast i ett intresse som är anspelningar och aldrig någonsin blir bemött. För du kan fan inte bära din egen vikt. Ser bara dej själv och dina hippa trotts.
Så kommer du och försöker få gratispoäng. Jag nekar dej. & det rör dej inte i ryggen för du vill så hjärna verka fin & empatisk men det är du inte & du ser mej bara från ett håll. Jag vill verkligen inte detta. Jag vill verkligen inte sitta fast i din konstgjorda fälla. Jag vill kunna klippa alla dessa konstiga obskura omtankar.
Jag är en sådan som gillar möten och interaktion, du gillar uppmärksamhet & att bli igenkännd. Jag har sett nog av den här subban. Jag vet att mitt vredesmod gör mej o-ärlig. Men FY FAN, och det menar jag på riktigt. Som om du ser en enda av mina fina sidor. Jag är ett nummer för dej. & det finaste du kan kan tänka dej att ge mej är en möjlighet att lyssna till ditt tilltugg. Du ser mej som korv och makaroner. & jag önskar att din fulhet kunde få mej att ta avstånd.
Nu låter alla röster som dina & jag ångrar det ända jag någonsin gjort rätt. Om jag någonsin fått en annan människa att känna såhär förtjänar jag inte att finnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar